Kristian
Biografi

Kort biografi

Historien kan göras lång. Den kan också göras kort. Kristian Anttila vet hur man gör pophits. Han vet hur man skriver låttexter. Med snart 500 spelningar fördelade över världens alla kontinenter vet han också hur man hanterar en publik och han har hela vägen lyckats göra det efter sina egna spelregler. Vare sig han vill eller inte vill, vare sig han försöker eller inte försöker så är han en besynnerlig karaktär i dagens musiksverige. I över 12 års tid har Kristian försett oss med tonsättningar av livets skevheter i form av låtarna Västra Frölunda, Smutser, Vill Ha Dig, Magdalena (Livet före döden), Världens Snuskigaste Man, Hisingen-Manhattan, Paul Weller, Säg Nej Till Mig mfl mfl mfl. Och ringer det inga klockor? Då har du något framför dig.

Lång biografi 2015

2003 var året då himlen föll ner. Kristian Anttila släppte sitt debutalbum Natta de mina. Han kom från ingenstans med en skiva som både slog och smekte, ifrågasatte och provocerade. Alltihop klätt i en grå, hård ljudbild där Kristian själv spelade alla instrument. Uppväxten i höghus efter höghus hade lämnat sina spår i en obotlig revanschlusta och en romantiserande längtan ut. Han hävdade sig inte haft något val och ett liv i till synes ändlöst mörker spottades ut på dryga 40 minuter och kröntes med spelningar på både Hultsfreds- och Arvikafestivalen samma år. Sen ”poff!” Borta.

"Vägen från hjärtat till lyssnaren är ju kortast så."

Efter en kompakt och mytomspunnen tystnad återvände så Kristian Anttila 2005 med albumet Innan bomberna som undantagslöst möttes med öppen famn av en enig recensentkår. Föregångarens taggiga ljudbild hade bytts ut mot en varmare och vingligare framtoning stavad ”pop”. Nytt var att Kristian helt själv i sin källarstudio både spelat in skivan och producerat den. Denna gång släppte Kristian Anttila in fler i inspelningsprocessen och skivan gästades bland annat av musiker från the Ark, Broder Daniel och El Perro Del Mar. Släpptes gjordes den dessutom på eget bolag. ”Vägen från hjärtat till lyssnaren är ju kortast så.” Inga mellanhänder, inga spärrar. Ett förhållningssätt som även genomsyrar texterna som urskillningslöst irrar sig fram i gränder efter självbekännelser vi egentligen inte vill höra men inte kan låta bli att lyssna på. ”En häxblandning på fantasi och verklighet jag själv har svårt att hålla isär.” Detta poetiska mörker i kombination med musiken skapar en oemotståndlig och bisarr symbios av självhäftande popmelodier och nattsvart undergångslyrik. ”Solig undergångspop” som Kristian själv vid något tillfälle titulerade den.

Det är denna lek med motpoler, denna motsägelsefullthet som ömsom förvirrat, ömsom fascinerat. Denna bipolaritet som gjort att vi i intervjuer både mött en svärmorsdröm och en uppviglare, provokatör. Lika ärlig som han är ombytlig. Musiken och personen har genererat känsloyttringar som hemslöjdade hjärtan och hotbrev. ”Fanmail” med använda kondomer eller avskedsbrev. Han lyckas helt enkelt röra om i oss, lyckas nå ända in och blottlägga. Det är hans styrka, och det kommer att bli hans fall.

2007 släpptes så singeln "Vill ha dig". En oemotståndlig sommarbagatell som nådde upp till 1:a plats på både P3’s Sommartoppen och SVT’s Grand Prix. Likt föregående år avhandlades i stort sett vartenda festival och spelställe riket runt och Kristian tog klivet in i medvetandet hos en större skara människor.

"ett koncentrat av allt fint och fult jag har inom mig."

2008 går ridån upp för fullängdaren "Lille Napoleon" (EMI Music). Skivan som enligt Kristian själv beskrivs som "ett koncentrat av allt fint och fult jag har inom mig." Singlarna "Västra Frölunda" och "Smutser" når stora framgångar på radio. Den senare en något självbiografisk historia om Snövits 8e dvärg vi aldrig riktigt fick bekanta oss med. Skivans alla fyra singlar parkerar på Trackslistan och turnerandet fortsätter outtröttligt, nu även med nya destinationer som Kina, Hong Kong och Paris.

Året är nu 2010 och Kristian breddar sin palett soundmässigt med skivan ”Svenska Tjejer” (Universal Music). Vi hör ytterligheter som Bossa-Nova, Deckar-funk, Krautrock, Mat-pop sammanlindade av Kristians karakteristiska röst och ramverket ”kärlekshistorier” där i stort sett alla låtar bär kvinnonamn. Singlarna ”Världens snuskigaste man” och ”Magdalena (Livet före döden)”, en duett med schlagerdrottningen Sylvia Vrethammar når stora radioframgångar.

2012 möter vi skivan Djur & Människor där Kristian fortsätter utmärka sig som egensinnig producent och textförfattare. Det är ett något mer nedtonat album. En skiva i fler lager. Hemligare om man så vill. Fanbärare för skivan blir singlarna Hisingen-Manhattan och Bryan Ferry -flörten ”Vykort från ingenstans” som arbetas fram tillsammans med Silverbullit-medlemmen Jukka Rintamäki. Turnérandet fortsätter oförtröttligt och når nu även nya destinationer som Kuba, Brasilien och Argentina och Kristian passerar över 300 gjorda spelningar totalt.

Med ena foten på tivolit och andra i helvetet fortsätter Kristian Anttila oförutsägbart stappla sig framåt. Det ska bli ett sant nöje att få följa med; ”längs spåren efter dig”.

2013 jubilerar nu så Kristian 10 år som artist och kommenterar det på följande vis:

Ingen ville skriva den här texten. Inte jag heller. Men nu sitter jag på rummet här i Pajala och det är nio timmar kvar tills jag för 349e gången skall kliva på en upphöjd scen och snett nedåt sjunga om min inre smet och mitt yttre virrvarr. Undrar om det kommer nån ikväll förresten? Jag har i varje fall fina gardiner med gröna prickar på och i år fyller jag 10 år. Och när jag tittar ut genom fönstret här på bottenplan ser jag att jag har en perfekt utsikt över just dessa 10. Jag ser gult, jag ser brunt. Lite rött. En älg. Jag ser fylla. Jag ser fyrverkerier och flygande skruvstäd. Jag ser TOTALA JÄVLA HAVERIER. Jag ser böljande folkhav. Jag ser också ingen alls framför scen på Smedjan i Köping 2006. Jag ser nästan religion. Jag ser en vit rostig buss. Jag ser sjukhus. Jag ser besvikelse. Jag ser gränslös salighet. Jag ser 349 sängar. Jag ser blinkande ljus. Jag ser små triumfer. Ser alla lyssnare som burit mig genom åren. Tack. Och tittar jag allra längst bort ser jag en kille som verkligen trodde han skulle ta över världen. Jag ser också en annan som fick inse att det aldrig skulle hända. Och om jag vänder mig lite till höger här i rummet ser jag en spegel. Tittar jag in i den ser jag en mer hålögd variant som verkar ha landat i att det blev som det blev. Det var här jag skulle hamna när jag skulle ha det på mitt sätt. Ett hotellrum i Pajala. Jag sjöng det jag skulle sjunga. Allt låter som det ska. Jag sa väl typ nästan det jag skulle ha sagt och nu knackar det på dörren. Det är arrangören. Det serveras kött och potatis alldeles strax. Tänk att ni vill ha mig här tänker jag. 10 år ja. Helt ok. Första 10.